Japp, tro det eller ej, men jag gick faktiskt på morgonbönen imorse. Det var inte så svårt som jag trott att stiga upp redan kvar över fem och bönen var mycket bättre än de som brukar vara på eftermiddagarna. Jag fick i och för sig inte så mycket översatt, men tyckte ändå om det. Kanske speciellt eftersom alla lärarna var på så bra humör efteråt. Resten av dagen har också varit bra och jag har varit duktig och städat i skolans "leksaksförråd" för att nästa vecka försöka göra ett lekrum av det. Får se hur det går med den saken.
Nu är vi lediga i hela FEM dagar. Helt underbart! Det är riktigt skönt att slippa ta ledigt från skolan för att kunna umgås med mamma. Hoppas bara vädret blir bättre...

Idag har det regnat hur mycket som helst! Det har inte regnat hela dagen, men på dagen föll det ner lite och senare på eftermiddagen när jag skulle hem från skolan så började det ösa ner. Jag åkte hem med en av lärarna och jag kunde inte annat än skratta åt hur mycket vatten det var på gatorna. Det var som två floder, en på båda sidorna av vägen, som rann ner för backen från området där jag bor. Självklart var jag helt dygnsur när jag kom hem och orkade inte annat än lägga mig ner i sängen och titta på serier. Jag hoppas verkligen att vädret blir bättre mot slutet av veckan. Min mamma kommer hit imorgon kväll och jag vill ju inte att det ska vara sådant här väder då!

Förutom det lite sämre vädret, så har jag haft en ganska så bra dag. Jag började dagen med att gå ner för backen till stället där vi i vanliga fall byter taxi och det var faktiskt riktigt skönt att börja dagen med en 20 minuters promenad. Ska försöka vara ute i god tid lite oftare så att jag hinner med det. Lektionerna idag gick också bra. Jag hade lektionerna själv eftersom Emelie tagit ledigt idag för att umgås med sin familj. Det enda lite jobbiga var väl bara att jag kände mig lite hes i slutet av dagen eftersom jag behövt vara så övertydlig med mina frågor till eleverna. Jag har absolut ingenting emot att göra mig förstådd på ett lite övertydligt sätt, men det var första gången jag faktiskt känt mig lite hes i slutet av en skoldag.

Imorgon (onsdag) kommer som sagt var min mamma hit. Innan planet landar ska jag försöka hinna med morgonbönen med WSG, halvdag på skolan, äta lunch, plugga ahmarinja, ha ahmarinjalektion, gå ner till Goethe för internet och sedan kanske äta lite mellanmål/middag. Jag kommer antagligen lyckas, men känns konstigt med så mycket planerat för en dag. Ser fram emot att få lite Marabou choklad och DN!

Nu är det ännu en gång dags att gå och lägga sig. Jag ska upp klockan 05:15 imorgon och träffa några andra WSGare 06:15. Vilken tur att jag är trött!

Ciao!  

Igår åkte jag med en riktig Etiopisk taxi. Den här taxin var inte som alla andra, nej den var speciell. Den här taxin var nog den segaste i hela Etiopien! Jag åkte hemifrån i god tid för att slippa skynda mig till kyrkan, men tror ni inte att taxiresan tog nästan 50 min. Det ska bara ta ca en halvtimme med taxin, så det här var någonting nytt. Resan började med att vi stannade 5 min från starten för att släppa av någon. Därifrån ville självklart inte inroparen åka iväg förrän taxin var full. Han var verkligen envis. Där stod vi sen i säkert 10 min och kämpade med att få in folk. Ca 20 meter senare stannade vi igen för att släppa av folk och sedan kämpa med att locka in nya passagerare. Inroparen lyckades inte få fullt i taxin så vi åkte iväg och stannade tio meter senare igen. Där stod vi sedan i säkert 10 min igen och försökte få in folk. När vi till slut kom till Aratkilo så segade vi fram i säkert 15 meter till för att få in så många som möjligt. Inroparen lyckades inte och alla i taxin utom jag gick av. Ännu en gång envisades inroparen med att fylla taxin, vilket han gav upp efter ca 20 min. Då trodde jag att vi äntligen skulle komma iväg ordentligt, men icke sa nicke! Istället blev taxichauffören stoppad av polisen så att han blev tvungen att stanna taxin, kliva ut och gå och prata med polisen. Vid det här laget kunde jag bara skratta åt situationen. När vi väl kom iväg igen så stannade vi tio meter bort igen för att envisas med att få in fler passagerare. Som sagt, det slutade med att min 30 minuters taxiresa tog minst 50 minuter. En riktig Etiopisk taxi alltså… 

Ibland undrar jag hur vissa människor tänker. Ikväll gick jag och Emelie till Yars för middag eftersom elen försvunnit och vi egentligen planerat att laga lasagne, men för det krävs ju ugn. På Yars satt det en tjej vid bordet bredvid vårat. Efter tag, när tjejen fikat klart och betalat, kom två killar in på restaurangen. Tjejen satt kvar, men killarna satte sig ändå vid hennes bord fast det fanns hur många lediga bord som helst. De frågade inte ens om det var okej för henne, nej nej, de var bara fräcka och satte sig bredvid henne så att hon tillslut inte orkade sitta där längre och jagades iväg. (Nu säger jag inte att sånt här bara händer här i Etiopien, det är nog minst lika vanligt hemma i Sverige, men det gör min inte gladare för det) Sådant gör mig så arg! Varför kunde de inte bara sätta sig i bordet bredvid och sen sätta sig i hennes bord när hon gått? Jag vet inte om de skulle satt sig där om en kille suttit där. Antagligen inte!

Förutom ätit på Yars har jag, Emelie, Johanna och en irländsk volontär varit på IEC:s basar. Den här gången tyckte jag inte att de hade lika mycket saker som jag ville köpa. Kanske kan det ha berott på att jag hade gott om pengar med mig. Det brukar ju sägas att man vill ha det man inte kan få och den här gången kunde jag få det mesta så jag ville inte ha någonting. Självklart köpte jag en del ändå. Köpte bland annat en skål (som jag kallar för ”chirruskål”) som är typisk etiopisk och en fin tallrik med den. Få se vad jag kommer använda den till hemma, men fin var den!

Elen har fortfarande inte kommit tillbaka så det blir nog ett avsnitt Lost nu och kortspel eller någonting liknande när datorn slocknat. Kommer nog sakna dessa små strömavbrott när jag kommit hem…    

Idag, fredag, har varit en bra dag. Jag och Emelie hade spoken English med de tre äldsta klasserna och den här gången såg jag till att inte göra lektionen för avancerad för ettorna. Det fick faktiskt riktigt bra och för en gångs skull och jag hoppas att eleverna också tyckte det kändes bra.

Vädret har varit bra hela dagen fram till nu när det börjat regna och åska. Kvällens plan är bara att ta det lugnt framför lite mer Lost. Vi har ganska tidig väckning imorgon eftersom vi ska på IEC kyrkans basar igen. De säljer jättegod mat där så vi vill vara där i tid för att hinna få tag på lite tofu, kola- och nötkaka och självklart glass.  

Nästa onsdag kommer min mamma hit och hälsar på och det är jag riktigt glad över. Ser verkligen fram emot att få visa runt här i Addis och visa skolan där jag jobbar. Jag kan också passa på att skicka hem lite saker som jag handlat här.

Det är verkligen tråkigt när folk lämnar det här gästhuset. Ikväll åker en man som varit här i tre månader hem och jag kommer nog sakna honom. Han är en äldre man från Irland som kommit hit till Addis i flera år. Han är verkligen riktigt trevlig att prata med i frukostbordet på morgnarna. Snart åker också två andra volontärer från Glimåkra bibelskola hem. Känns som att det tillslut bara kommer vara jag, Emelie och Johanna kvar…

Förutom att folk börjar lämna detta underbara gästhem så har dagen varit bra. Jag kände mig för ovanlighetens skull pigg när jag vaknade i morse och dagen blev bara bättre av att vi träffade de flesta andra lärarna på vägen till skolan. Väl i skolan gick lektionerna hyfsat bra. Ja alla utom grade 1 (som vanligt). Jag blev verkligen överraskad över hur lite de kan. Det är otroligt stor skillnad mellan grade 1 och grade 2 vilket jag inte tycker är så bra. Hur ska man få 31 elever att lära sig göra meningar om de inte ens förstår de ord som de kan? Några tips? Var ska man börja?

Efter skolan var jag och Emelie duktiga och gick en liten omväg för att få extra motion och billigare hemresa. Här hemma var det meningen att vi skulle sitta barnvakt till den svenska familjens äldsta dotter, men det slutade med att mamman inte kunde åka iväg till jobbet på grund av strömavbrott. Duktiga som vi är så passade vi på att tvätta lite för hand och sedan umgås med den äldsta (4-åriga) dottern fast att hennes mamma var hemma. Nu ikväll fortsatte vi med duktigheten genom att passa på att träna lite pilates. Min förhoppning är att jag ska få tillbaka mina fina magrutor som jag hade för ca ett år sen. Får se om jag lyckas, annars finns ju alltid gym där hemma.

Kvällen slutade jag och Emelie som vanligt med Lost. Man fastnar verkligen när man börjar titta på serien, hur töntig jag än kan tycka att den är. Nu är det dags att gå och lägga sig för att förhoppningsvis vakna lika pigg imorgon som jag gjorde idag.  

För första gången på två veckor släpade jag mig till Goethe institut idag (tidigare idag alltså) för att få internet. Jag var lite orolig över att få massor av hemlängtan eftersom jag haft det lite förra veckan, men jag blev bara på bättre humör. Det är helt otroligt hur mycket glädje ens vänner kan ge. Självklart saknar jag dem, men den hemlängtan jag hade förra veckan är nu helt borta. Fick berätta lite hur jag har det här och vad jag tycker om med Etiopien och jag blev riktigt glad när jag tänkte på alla underbara barnen på skolan, på injeran, på vädret, på människorna, på frukterna, ja på allt. Jag är verkligen glad över att vara här och är riktigt tacksam över chansen.

Idag hade jag och Emelie bara halvdag på skolan, vilket var skönt. Dagen började nämligen med att elen bestämde sig för att sluta funka på morgonen så jag fick klara mig utan mitt morgonkaffe. Efter skolan hade jag ahmarinjalektion och det var nästan lika kul som förra veckan. Min lärare frågade frågor och jag fick svara, allt på ahmarinja. Kände mig riktigt duktig! För att göra dagen ännu lite bättre så fick jag ett vykort av en kompis som varit ute och rest. (Tack!) Imorgon har vi också halvdag så jag ska nog passa på att skriva klart mina vykort så att jag kan skicka dem innan helgen.

Nu är det nog snart läggdags. Har haft en lång dag så ska bli skönt att bara få blunda och flyta in i drömmarnas värld. 

Woho! Lyckades ladda upp hela fyra bilder! Enjoy


Jag och Emelie på IEC kyrkans basaar förra månaden


Home sweet home


Skolan där jag jobbar, Gurara freedom school


Jag med fina "churubas" ett par veckor sen på Harlem Jazz

Kommer ni ihåg den undernärda lillkillen från skolan jag jobbar i? Imorse hamnade han i koma och senare på eftermiddagen fick vi veta att han gått bort. Lektionerna avbröts en kvart tidigare och imorgon ska tydligen begravningen vara…

Pojken längst fram till vänster

Imorgon börjar en ny vecka och det känns bra! Jag och Emelie har varit lediga från skolan i fyra dagar nu, varav två dagar i och för sig har varit helg, och nu längtar jag tillbaka. Känns så fel att ha haft två extra dagar lediga, särskilt eftersom torsdagen var ledig helt i onödan. Jag har faktiskt saknat barnen i skolan och jag hoppas att jag nästa vecka kommer känna mig piggare än jag gjort den här veckan.

I helgen har jag inte gjort så jättemycket. Igår tog jag mig i nackskinnet och köpte äntligen vykort. Jag, Emelie och Nich gick till Misrach, en butik som säljer saker gjorda av handikappade kvinnor, där jag köpte 15 fina vykort. Nu måste jag bara se till att skicka dem nästa vecka också. Efter vykorts-shoppingen gick vi till Nationalmuseet. Det var lite intressant att se att inträdet för etiopier bara var 2 birr medan utlänningar fick betala 10 birr. Det är självklart fortfarande billigt, men tror inte att det någonsin skulle funka i Sverige. Efter museibesöket åkte jag hem och bara vilade upp mig. Det var riktigt skönt att bara ta det lugnt och ladda inför nästa vecka.

Den här dagen började som vanligt med kyrkan. Efter det åt vi lunch med två personer vi träffat i kyrkan, Ruth och Isaac. Det var riktigt trevligt och det är lite kul att ha lärt känna folk i kyrkan. Som Ruth och jag sa efter lunchen, vi har blivit ”kyrkkompisar”. Efter kyrkan var jag duktig och skrev ungefär hälften av mina kort. Ska se till att skriva resten i början av nästa vecka så att jag kan skicka dem redan på onsdag eller torsdag. Kan inte lova att det kommer hända, men försöka duger.

Hela den här veckan har jag varit riktigt sugen på papaya, men jag har aldrig haft ork nog att gå upp till fruktstånden och köpa det. Alltså blir ett annat mål för nästa vecka att köpa papaya. Det är dags att vakna till liv och börja njuta mer av det Etiopien har att erbjuda; färsk papaya!    

Kära bloggläsare, jag hade verkligen ingen aning om att jag var en sådan här språknörd. Idag hade jag för första gången språklektion själv och jag tyckte det var hur kul som helst! Jag har ju alltid vetat att jag är hyfsat bra på språk, men att det är så här kul hade jag ingen aning om. De närmaste dagarna har jag varit lite seg, men under lektionen idag piggnade jag till helt. Jag och Emelie gick iväg för att handla lite sjalar och jag kunde inte låta bli att le och älska livet. Ikväll ska vi fira en av volontärerna, Jasmine, som fyller år på söndag och nu blev jag riktigt peppad på att göra det och ha kul. Det är ju ändå fredag!

Blev ingen rundtur idag. Jag, Emelie och Emelies kille var på huvudkontoret klockan tio, men ingen dök upp. Där satt vi och väntade och väntade på att någon skulle få tag på mannen som skulle ta oss på rundturen, men inget hände. Tillslut, efter en timme, gav vi upp. Han ringde några timmar senare, bad om ursäkt och vi bestämde en ny tid för imorgon. Hoppas verkligen att han är där då!

Istället visade jag och Emelie hennes kille runt lite i Addis. Samtidigt passade vi på att köpa matbiljetter att dela ut till tiggare på gatorna. Äntligen kan man dela ut annat än mynt till de stackars människorna! På vägen hem såg jag världens roligaste sak. Precis vid ingången till Missionen gick en sköldpadda! Jag kunde inte fatta vad jag såg. Har blivit van vid att se åsnor, getter och kossor överallt, men sköldpaddor. Det var någonting nytt! Kunde inte låta bli att skratta och vakten här bara tittade konstigt på mig. Är ju inte varje dag man ser en sköldpadda på äventyr.

Förutom allt detta så har det varit en väldigt seg dag för min del. Emelie har umgåtts med sin kille så jag har mest legat hemma i min säng och tagit det lugnt och funderat över livets gång. Jag undrar hur allt kommer vara när jag kommer hem igen. 5 månader är en ganska lång tid och mycket hinner förändras på den tiden. Kommer mina vänner vara desamma? Kommer mina hem se likadana ut? Kommer jag vara densamma? Som sagt, 5 månader är en lång tid och saker och ting hinner förändras på den tiden. Ska nästan bli lite spännande att se hur mycket som hinner hända på den här tiden.

Idag har jag verkligen känt mig som en av de rika här i Addis, vilket jag inte vet om jag tyckt så mycket om. Efter skolan idag åkte vi till Hilton för att ta ut pengar, handla lite och få varsin manikyr och pedikyr. Det var hur skönt som helst, men efteråt kändes det ändå lite jobbigt att veta hur mycket pengar som fanns i min plånbok och vad jag precis unnat mig med… skönt var det ändå!

Fick även veta idag att pojken från skolan som fått TBC mår mycket bättre nu. Han har börjat äta och piggna till så nu hoppas jag verkligen att han blir tillräckligt frisk för att kunna återvända till skolan igen.

Imorgon får vi äntligen den efterlängtade rundturen på WSG. Ska bli kul att få se vad mer WSG gör än bara ger utbildning och stöd till barn (och deras familjer).

Ännu en lång måndag är över. Det är lite skönt att måndagarna än så länge är våra längsta dagar. Då vet man att den är över snabbt. Inte för att jag egentligen har någonting emot måndagar. Idag var faktiskt än ovanligt bra måndag. Jag och Emelie hade inget att ta med oss som lunch till skolan idag så vi åkte till Holy Café för att äta och för en gångs skull följde de flesta lärarna med oss. Hur trevligt som helst! Vi fick skjuts av lunchbilen så vi var fem lärare som satt på flaket och hade kul. Förutom det har nog inget jätteintressant hänt idag.

Har förresten tänkt på en sak som en av lärarna på SIDA-kursen sa till oss. Är man borta en vecka kan man skriva en bok om det, en månad kan man skriva en novell och längre än det så har man inget att säga. Det stämmer nog. I början av vistelsen här kändes det som att jag hade mycket mer att säga än nu. Ju längre man lever i ett samhälle, desto mer van blir man väl med den och inget känns så värst speciellt längre. Har till och med vant mig vid att möte åsnor och getter när jag vandrar omkring mitt i stan!

Nu blir det ännu mer Lost och sen sömn. För varje morgon som går blir jag segare och segare på att stiga upp. Dags att skärpa sig!

Kommer ni ihåg när jag berättade om den lilla 7-åriga killen som ser ut att vara 4 år? Han går i den yngsta klassen i skolan där jag jobbar och är så liten på grund av att han inte fått tillräckligt med mat under sin uppväxt. I slutet av förra veckan lades han in på sjukhus eftersom han nu fått Tuberkulos (TBC) och efter att ha fått veta det har jag inte kunnat sluta tänka på honom. Idag fick jag veta att hans tillstånd inte blivit bättre och att han inte kan äta eller dricka annat än mjölk, läkarna är inte positiva… Under bönen idag började jag gråta. Döden är verkligen konkret här. Jag har aldrig känt någon så ung som blivit så dålig och visst, jag känner inte honom, men han har funnits i mina tankar och böner enda sen jag såg honom för första gången. Jag hoppas verkligen att han blir bättre eller åtminstone att han slipper lida mer! 

Det har gått och blivit riktigt skönt väder här nu. Hela veckan har solen skinit och himlen har varit klarblå. På kvällarna har det varit stjärnklart och hur vackert som helst. Så ser inte himlen ut hemma i Sverige.

Idag efter kyrkan tvättade jag och Emelie det som behövdes tvättas för hand. Känns bra att veta att det finns kläder för nästa vecka också. Förutom kyrka, lunch och tvätt har det inte hänt så mycket annat idag. Vi blev hela fem stycken tjejer från Missionen som åkte till kyrkan tillsammans idag och det var riktigt trevligt.

Som jag redan nämnt så är fattigdomen väldigt tydlig här. Vart man än går kommer tiggare fram till en för att få lite pengar till mat för dagen eller i värsta fall till en ”arbetsgivare” som inte ger mycket tillbaka. Eftersom det är så svårt att veta vart pengarna går så har jag och Emelie börjat dela ut bananer till barnen istället. Igår kväll på vägen hem köpte vi så pass mycket bananer att vi kunde dela ut det till barnen på gatan här utanför Missionen. Medan Emelie gick och handlade så hälsade jag lite på ett par av barnen som verkar bo på gatan med sin mamma. De är verkligen precis som barnen och mammorna där hemma, bara att de råkat födas i fel del av världen. Mamman i den familjen kommer nog aldrig komma bort från gatan, men jag hoppas att hennes barn får en chans till ett värdigt liv en dag. Ingen förtjänar att bo på gatan bland avgaser och folk som trampar på en!

Kära blogg. Det är lördag. Igår var vi lediga från skolan/jobbet eftersom personalen på WSG hade utbildning om hur man ”bestraffar” eleverna på skolorna utan att använda våld. Tyvärr var utbildningen på ahmarinja så jag och Emelie skulle inte haft någon nytta av den då vi inte skulle förstått någonting. Istället åkte vi till hotellet Ghion för att sola och bada lite. Självklart brände jag mig, men det får man ta. Det är verkligen svårt att förstå hur stark solen här är, men nu har jag lärt mig min läxa! Har ingen större lust att bränna mig längre! Efter Ghion åkte jag och Emelie på ett bönemöte för ungdomar i kyrkan som vi börjat gå till. Det var riktigt trevligt och vi träffade en tjej som bor här i Addis.

Idag har vi varit riktigt duktiga. Halva dagen har vi tvättat och städat lite i rummet och i eftermiddags åkte vi (jag och Emelie) till Aratkilo för att shoppa lite. Jag köpte äntligen en lång kjol, men även ett snyggt armband och en kofta. Ikväll var vi ännu en gång riktigt duktiga och lagade kokta grönsaker med tsatsiki till middag. Hur gott som helst! (Precis som hemma)

Imorgon är det kyrka igen och efter det är väl planen att vi ska tvätta lite sjalar och annat för hand. Förhoppningsvis håller sig vädret så att jag kan stå ute och tvätta och så att kläderna hinner torka.

Jag har märkt en sak här i Addis. Man kommer aldrig ifrån ett fullspäckat liv. Inte ens om man åker till en annan kontinent. Tänkte på det idag när jag och Emelie pratade om nästa vecka och den här helgen. Vi har redan planerat i princip varje dag. Ja eller Emelie har åtminstone gjort det. Hennes pojkvän kommer hit (som jag kanske redan nämnt) så nästan varje dag är planerad. Den här veckan har också varit helt fullspäckad, precis som dagarna och veckorna där hemma. Man ska väl egentligen inte klaga, usch vad tråkigt livet skulle vara om man inte hade någonting att göra på dagarna!

Nu är det nog dags att gå och lägga sig, ännu en varm och välplanerad dag väntar.

Ciao! 

Nu har det officiellt gått en månad sen vi landade här i Addis. Visst, februari var en kort månad, men det har ändå gått en hel månad i kalendern!

Veckan i skolan har börjat bra. För en gångs skull har vi fått ordentligt med hjälp av de andra lärarna på lektionerna så att barnen har förstått det vi velat lära dem. Till och med grade 1 som brukar krångla funkade bra idag. Känns verkligen mycket bättre när man vet att barnen kanske lär sig någonting och man slipper lägga all sin energi på att hålla eleverna tysta och på att vara övertydlig för att de ska förstå åtminstone hälften av det man vill få fram. Men idag och igår har det som sagt var bra. Jag är väldigt nöjd! Jag är även glad över att lärarna börjat komma i tid till skolan. De första veckorna på skolan var riktigt jobbiga då lärarna verkade droppa in lite när som helst, men nu är alla alltid i tid. Detta beror på att de bestämt att de ska ha ett litet bönemöte innan skolan börjar varje dag. Tanken är att lärarna ska samlas och be tillsammans för eleverna, lärarna och skolan. Känns ganska skönt att veta att lärarna kommer i tid och att vi får en chans att samlas innan barnen rusar in på skolområdet.

Nu har vädret här börjat bli bättre också. Hittills har vädret varit ganska ostadigt så det kan ha börjat regna helt plötsligt fast det varit soligt hela dagen. Idag och igår har det varit riktigt varmt och skönt och jag hoppas att det här ska hålla sig. Tydligen ska mars och april vara de två varmaste månaderna här i Etiopien så det hoppas jag verkligen på! Kanske till och med får chansen att sola lite imorgon efter skolan och innan ahmarinja lektionen.

Ännu en grej som blivit bättre här är att jag börjat tycka om injera mycket mer. Kan till och med bli sugen på det vid lunchtid. Det bästa med injera, och beainitu som vi brukar beställa, är att det är så underbart billigt. Bara 10 birr för en beainitu! Jag klagar icke!

Nu har Emelie återvänt efter att ha pratat i telefon så dags att titta på Lost igen. Vi har redan avklarat SATC så nu har vi minst 5 säsonger Lost att se fram emot.

Ciao!

Ännu en helg är förbi utan att det hänt så speciellt mycket. Igår (lördag) var jag hemma hela dagen. Lämnade bara compoundet en gång när jag gick en liten bit upp för backen och köpte papaya. Det var faktiskt rätt så skönt att bara sola på dagen och sen ligga i min säng och läsa på kvällen. Senare på kvällen joinade jag en annan volontär och hennes kompisar när de firade att en av tjejerna läst ut Bibeln. Ganska så imponerande enligt mig! Kanske någonting man själv också ska försöka göra? Slutade med att vi hade det riktigt trevligt med fruktsallad och te.

Idag åkte jag och Emelie i vanlig ordning till IEC kyrkan. Efteråt träffade vi ett par japanska volontärer för lunch. Blev en ganska dyr lunch med efterrätt på restaurangen Blue Tops så får nog snåla lite med restaurangbesöken nästa vecka, men det är okej. På vägen hem från kyrkan hittade vi en affär som sålde aubergin och zucchini, vilket vi inte har hittat här i närheten, så kanske blir någonting extra gott imorgon. Har hört rykten om att det är den internationella kvinnodagen då. Det ska väl firas? Det är även min Emelies månadsdag här i Etiopien (vilket jag kanske redan nämnt) så det måste ju åtminstone firas på något sätt!

Fredag, vad skönt! Idag hade vi bara halvdag på skolan så det blev bejainitu (kan inte stavningen), vilket är de olika rörorna med injera, till lunch. På första rasten i skolan gjorde en av lärarna, Tegist, ”chiruba” till mig. Nu ser jag nästan skallig ut, men har faktiskt börja tycka att det är lite snyggt. Detta trodde jag inte om mig själv!

Efter lunch hade vi vår andra ahmarinjalektion. Vi hade vår första lektion i onsdags och läraren verkar riktigt bra. Jag hade glömt hur kul det är att plugga språk så om jag fortfarande tycker att det här är kul om fyra månader så kanske jag ska börja plugga spanska igen. Känns ändå bra att äntligen ha börjat med lektioner, blir nog kul när man kan förstå lite av vad lärarna och eleverna säger när de pratar med varandra på skolan.

Efter lektionen tog vi oss ännu en gång till Hilton för att ta ut pengar och det gick lite sådär. Jag fick äntligen ut pengar, men när Emelie skulle prova så fastnade hennes kort i maskinen. Hur störande som helst! Vi fick helt enkelt sitta kvar framför bankomaten tills teknikern kom för att hjälpa oss. När jag ringde banken sa det att det skulle ta 30 min för honom att komma fram, men självklart slutade det med att vi fick sitta där i en timme och vänta. Tillslut fick vi ändå kortet vilket var skönt, men vår tur med bankomater verkar inte ha vänt som jag så lyckligt trodde när jag fick ut mina pengar.

Ikväll blev det utgång. Vi var ett stort gäng volontärer och andra svenskar som träffades på Harlem Jazz. Där spelade ett band och det var riktigt kul och skönt att komma ut och sträcka lite på benen istället för att bara sitta hemma hela kvällen. Det var också riktigt kul att få sminka sig igen och göra sig lite festfin. Dit vill jag absolut gå igen någon gång!

Den här veckan har varit ganska bra annars också. Igår åkte jag och Emelie iväg till Bole för att shoppa lite. Vi köpte varsin ring och jag köpte även ett par snygga lite glittriga byxor. Väl i Bole och köpcentret Dembel, passade vi på att äta på restaurang. Jag åt en helt underbart god portion med cannelloni. Efteråt hade vi lite svårt att få taxi hem så slutade med att vi fick ta en omväg, men det är lite kul att jag börjat hitta här.

Kan för övrigt inte förstå att jag varit här i ungefär en månad! På måndag blir det min och Emelies månadsdag här i Addis. Tiden har gått riktigt fort och börjar bli lite rädd för att resten av tiden ska gå dubbelt så fort. Vill ju inte åka hem än! Sakta men säkert har jag faktiskt börjat trivas här rätt så bra och helt ärligt är det lite skönt att slippa vinterkylan (som jag hört är hemsk nu) hemma i Sverige. 4 månader och 1 vecka kvar i värmen!

Ciao! 

Tjohosan!

Idag, måndag, har varit en bra dag. Ja förutom att vi råkade försova oss. Jag hade satt på mitt larm en timme senare än den egentligen skulle vara så vi fick skynda oss lite extra imorse, vilket jag hatar! Som tur var gick resan till skolan ovanligt smidigt så vi kom inte försent. Dagen i skolan gick också bättre än vanligt, tycker jag. Till och med grade one, som vanligtvis brukar vara riktigt jobbiga, gick att kontrollera lite. Efter skolan åkte vi med de kvinnliga lärarna till bönemötet vilket var riktigt kul. Det var kul att lära känna dem lite bättre också. Efter bönemötet åkte vi direkt på en avskedsmiddag för en svensk volontär som ska åka hem för två månader. Kan ju lugnt sagt säga att jag var ganska så trött när vi satt och åt. Det här har varit en intensiv dag. Dagen har ändå fått ett riktigt bra slut. På vägen hem blev jag sugen på ananas så vi köpte en och den var helt otroligt god! Den var hur söt som helst och jag har nog aldrig ätit så god färsk ananas förut. Jag kommer nog somna lycklig ikväll.

Imorgon är vi lediga eftersom det är röd dag här i Etiopien så vi ska nog passa på att tvätta och åka till Hilton för att ta ut pengar. Eventuellt blir det också besök på ett museum med grabbarna vi träffade i kyrkan igår.

Ciao!

Den här helgen har varit rätt så trevlig. Igår (lördag) var jag, Emelie, Johanna och Jasmine på International Evangelical Churches basar. Egentligen har jag inte pengar att spendera på shopping för tillfället eftersom vi fortfarande inte har lyckats ta oss till en bankomat, men allt var så fint så kunde inte låta bli! Det slutade med att jag köpte en jättefin väska och en minst lika fin plånbok. Basaren äger rum en gång i månaden så dit ska jag absolut gå igen.

Efter basaren (och efter att ha kämpat för att få en taxi i minst en timme) somnade både jag och Emelie och sov i flera timmar. Det måste ju betyda att jag inte är helt frisk än!

Idag gick jag och Emelie tillbaka till kyrkan för dess gudstjänst och det var faktiskt riktigt bra. Enligt mig var det den bästa gudstjänsten jag varit på hittills här i Addis så dit går jag nog igen.

Efter gudstjänsten började vi prata med ett par andra från kyrkan och det slutade med att vi gick och åt lunch med dem. Planen för dagen var egentligen att vi skulle hämta ut pengar på Hilton efter gudstjänsten, men självklart började det regna när vi satt och åt så tillslut orkade vi inte kämpa mer och bara beslöt oss för att komma hem. Fick bli middag på Yars, ett café/restaurang bara några meter härifrån, eftersom vi var så trötta efter dagens regnväder.

Imorgon är det skola igen, men det blir bara en tredagars vecka eftersom det är röddag på tisdag och skolpersonalens utbildningsdag på fredag. Nu ska jag ta chansen att bli frisk på riktigt! Nästa helg tänker jag inte sova bort hela dagar längre!

Ciao!

Idag kände jag mig väldigt sunkig när jag steg upp ur sängen så jag bestämde mig för att ta på mig lite mascara för första gången på över en vecka. Det här ledde självklart till ÄNNU mer uppmärksamhet på gatan, men idag var det faktiskt okej. För en gångs skull ropade folk på engelska efter mig och Emelie och det var lite kul att höra att man är en ”pretty one”. Det behövs på dagar som denna.

Nej, jag har inte blivit frisk än. Inte ens friskare. Nu har jag lock för ena örat eftersom förkylningen har spridit sig dit. Igår var det mitt högra öra som drabbades, men under dagens gång flyttades smärtan till vänster öra istället. Dagen slutade med att jag satt inne på vårat strömlösa rum och var hur irriterad som helst på att mitt öra inte ville samarbeta med min vilja.

Idag mår mitt vänstra öra lite bättre, men hör fortfarande sämre med det. Jag önskar att det fanns någon öronspray, precis som det finns nässpray, som kunde ta bort ”locket”. Dagens plan är ändå att jag och Emelie ska ta oss till Hilton för att ta ut pengar. Jag förstår inte riktigt vart alla mina pengar har försvunnit. Har bara ca 1/3 av det Emelie har kvar och vi har spenderat ungefär lika mycket så jag är ett enda stort frågetecken.

Kan berätta om en gatukvinna som bor en bit från Swedish Mission. Hon verkar bo i en stor stenhög där jag sett henne sova och laga mat. Kan inte riktigt förstå hur hon fått dit alla stenar, men det har hon och hon verkar trivas ganska så bra. Det hemska är att hon säkert är en av allt gatufolk som har det bäst och hon bor i en stenhög! På vägen till skolan varje morgon går jag förbi massor med tiggare som sitter och väntar på att någon snäll själ ska ge dem pengar. En av dem är en man som ligger på ett tunt tygstycke med ansiktsmask för att inte få in alla avgaser. På hans filt såg jag häromdagen lite mynt och tablettförpackningar. Verkar som att folk gett honom mediciner. Etiopier är verkligen ett hjälpsamt folk och det gör mig riktigt glad att se hur alla verkar försöka hjälpa de som bor på gatan med lite mynt eller lite mat.