Ibland undrar jag hur vissa människor tänker. Ikväll gick jag och Emelie till Yars för middag eftersom elen försvunnit och vi egentligen planerat att laga lasagne, men för det krävs ju ugn. På Yars satt det en tjej vid bordet bredvid vårat. Efter tag, när tjejen fikat klart och betalat, kom två killar in på restaurangen. Tjejen satt kvar, men killarna satte sig ändå vid hennes bord fast det fanns hur många lediga bord som helst. De frågade inte ens om det var okej för henne, nej nej, de var bara fräcka och satte sig bredvid henne så att hon tillslut inte orkade sitta där längre och jagades iväg. (Nu säger jag inte att sånt här bara händer här i Etiopien, det är nog minst lika vanligt hemma i Sverige, men det gör min inte gladare för det) Sådant gör mig så arg! Varför kunde de inte bara sätta sig i bordet bredvid och sen sätta sig i hennes bord när hon gått? Jag vet inte om de skulle satt sig där om en kille suttit där. Antagligen inte!

Förutom ätit på Yars har jag, Emelie, Johanna och en irländsk volontär varit på IEC:s basar. Den här gången tyckte jag inte att de hade lika mycket saker som jag ville köpa. Kanske kan det ha berott på att jag hade gott om pengar med mig. Det brukar ju sägas att man vill ha det man inte kan få och den här gången kunde jag få det mesta så jag ville inte ha någonting. Självklart köpte jag en del ändå. Köpte bland annat en skål (som jag kallar för ”chirruskål”) som är typisk etiopisk och en fin tallrik med den. Få se vad jag kommer använda den till hemma, men fin var den!

Elen har fortfarande inte kommit tillbaka så det blir nog ett avsnitt Lost nu och kortspel eller någonting liknande när datorn slocknat. Kommer nog sakna dessa små strömavbrott när jag kommit hem…