Ännu en lång måndag är över. Det är lite skönt att måndagarna än så länge är våra längsta dagar. Då vet man att den är över snabbt. Inte för att jag egentligen har någonting emot måndagar. Idag var faktiskt än ovanligt bra måndag. Jag och Emelie hade inget att ta med oss som lunch till skolan idag så vi åkte till Holy Café för att äta och för en gångs skull följde de flesta lärarna med oss. Hur trevligt som helst! Vi fick skjuts av lunchbilen så vi var fem lärare som satt på flaket och hade kul. Förutom det har nog inget jätteintressant hänt idag.

Har förresten tänkt på en sak som en av lärarna på SIDA-kursen sa till oss. Är man borta en vecka kan man skriva en bok om det, en månad kan man skriva en novell och längre än det så har man inget att säga. Det stämmer nog. I början av vistelsen här kändes det som att jag hade mycket mer att säga än nu. Ju längre man lever i ett samhälle, desto mer van blir man väl med den och inget känns så värst speciellt längre. Har till och med vant mig vid att möte åsnor och getter när jag vandrar omkring mitt i stan!

Nu blir det ännu mer Lost och sen sömn. För varje morgon som går blir jag segare och segare på att stiga upp. Dags att skärpa sig!