Vet ni vad jag saknar mest nu när jag är här i Etiopien? Jo, jag saknar att inte bli magsjuk av någon okänd anledning. Ännu en gång har jag blivit magsjuk och denna gång har jag faktiskt ingen aning om vad det kan komma ifrån. Både jag och Emelie har varit dåliga idag så detta kommer antagligen från någonting skumt vi åt i helgen. Det har i och för sig varit skönt att bara ligga hemma och slappa framför film efter film en hel dag, men jag orkar inte vara så här trött! Förhoppningsvis mår jag så pass bra imorgon att jag kan jobba åtminstone halvdag. Jag vill inte att eleverna bara ska sitta i klassrummet och inte göra någonting bara för att jag är sjuk.

På fredag kommer pappa och Amanda (min underbara lillasyster) hit och det ser jag faktiskt fram emot. Ska bli kul att visa dem skolan, gästhuset och gatorna här i Addis. När de har åkt hem har jag bara fyra och en halv vecka kvar här. Kan ni fatta? Det är ju ingenting!

Nu ska jag nog lägga mig i sängen igen. Vet inte riktigt vad jag ska göra, men i värsta fall somnar jag ju bara och det är ju skönt. Eller hur?

Enei enna Emelie <3

Igår hade WSG en liten avslutningsfest för oss volontärer (om man nu kan kalla det för fest eftersom det var klockan nio på morgonen). Det var snällt av dem att ordna någonting sådant och jag blev riktigt glad när jag såg att vissa av lärarna från min skola var där. Nu var ju avslutningsfesten lite för tidig eftersom jag fortfarande har så pass lång tid kvar här, men Johanne, en norsk volontär, åker redan imorgon så därför fick vi en lite tidig avslutning.

Igår kväll gick vi volontärer ut för att äta en egen middag. Vi kommer nog ha en avslutningsmiddag ikväll (tror jag), men det var ändå riktigt trevligt. Restaurangen hette Zebra Grill och låg högst upp på ett höghus med jättefin utsikt. Maten var sådär, men utsikten och inredningen gjorde besöket värt det.

Imorgon, måndag, ska jag och Emelie börja måla i skolan. Vi har inga lektioner eftersom eleverna har prov hela veckan så vi ska passa på att bli klara med lekrummet (ÄNTLIGEN!).

Nu ska jag nog gå och äta frukost och sen dra mig till internet caféet med ”happy hour”.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag skulle aldrig ha överlevt här utan Emelie! Tack vare att hon fått mig att trivas så bra så har jag till och med börjat fundera på att återvända hit någon dag och fortsätta jobba för WSG.

Den här fredagen måste jag säga har varit riktigt bra. Dagen började med väckning klockan sex eftersom WSG hade sin ”mountain prayer” idag. Detta innebar att vi åkte upp på Entoto berget för att först be i några timmar och sedan äta (lite för torra) hamburgare. Bönen blev lite långtråkig efter ett tag, men det var ändå trevligt och predikan var ganska så bra.

Efter bönen åkte jag och Emelie iväg till Bole för att gå på bio. Tyvärr gick inte filmen vi ville se så istället bestämde vi oss för att tröstäta lite och sen tröstshoppa. Jag lyckades hitta en fin liten, blå klänning för ca 200 kr. Innan jag hittade den här klänningen hände dock någonting ganska så kul. Vi gick in i en butik och precis vid ingången stod en halv skyltdocka. Dockan hade någon slags kjol eller klänning och Emelie (rolig som hon är) klappade dockan. ”Vilken stor mage den har.” ”Jaha, det är magen, jag trodde det var rumpan.” ”Oj, det var det visst.” Efter denna lilla incident kunde vi inte sluta skratta så där gick vi från butik till butik och skrattade så vi grät. Detta var definitivt veckans skämt!

Bön

Trängsel på bilflaket på väg hem från berget

Nu är det bara en månad kvar tills jag åker hem och jag börjar bli stressad! Det är så mycket jag vill hinna med innan jag lämnar det här landet. Jag vill hinna äta på massor med restauranger en sista gång, jag har massor med saker jag måste handla, det finns massor med platser jag vill hinna besöka igen och framförallt; vi har fortfarande en hel del att göra på skolan. Nu har vi fått målarfärger så lekrummet måste målas, vi måste fixa klart bildsalen och jag vill hinna leka massor med barnen! En månad är ju ingenting, det är bara fyra helger. Panik! Sen kan paniken ha att göra med att en av oss vårens volontärer åker på måndag så jag känner hur tiden för min avgång också närmar sig. På lördag ska WSG ha avskedsfest för oss volontärer (lite tidigt för de flesta av oss eftersom vi har fyra veckor kvar) och det känns ju också sorgligt. Samtidigt som det kommer bli skönt att komma hem så kommer jag faktiskt sakna så otroligt mycket här. Detta är ingen nyhet för någon som läser min blogg så jag ska inte upprepa alla saker.

Idag var det activity day på WSGs skola här på Entoto så jag och Emelie var där och hjälpte till. Den här veckan är det ”African children week” så skolorna har lite specialprogram. Barnen på Entoto fick tävla, leka och ha ansiktsmålning. Jag hade min plats i ansiktsmålningen och det var riktigt kul. Jag fick måla massor med lejon, katter och blommor. Förhoppningsvis hinner vi ha en liknande dag på skolan där jag jobbar också. Efter allt lekande åkte jag, Emelie och Johanne (den norska volontären som åker på måndag) till Bole. Vi började med att fika på Lime Tree och jag märkte att servitörerna har börjat känna igen mig. Det är faktiskt lite trevligt.

Några andra som börjat känna igen mig är taxi-inroparna som kör upp till Shiromeda. Många vet var jag ska av (utanför mitt gästhem) och det är faktiskt lite kul. Det kommer jag också sakna!

Ikväll blir det mer Lost. Ciarán har skickat säsong fyra till oss så nu kan vi fortsätta igen efter ungefär tre veckors uppehåll.

Det är alltid lika tråkigt när någon lämnar Etiopien (har jag sagt detta förr?). Ikväll åkte pappa och Amanda hem, men den här gången känns det faktiskt inte lika jobbigt som vanligt. Jag tror det beror på att jag vet att om bara fyra veckor är det min tur att lämna landet. Samtidigt som det känns tråkigt så känns det även bra. De här sista fyra veckorna kommer säkert flyga förbi och det känns riktigt bra nu när jag fått lite nya krafter.

I onsdags åkte vi med WSG till Sodore, ungefär 3 timmar från Addis, på en liten retrit. För min del blev inte resan så jättelyckad eftersom jag var så otroligt trött hela tiden. Det kändes som att jag spenderade största delen av tiden i min säng och läste och jag hade riktigt dåligt samvete över att jag inte umgicks tillräckligt med mina kära gäster. En av anledningarna till min trötthet kan ha varit att det var så OTROLIGT varmt i Sodore. För det första var klimatet riktigt hett hela tiden och det hela blev inte bättre av att stället är ”känt” för sina varma källor. Allting var verkligen varmt; poolen, duschen och vattnet som kom från kranen. Det var omöjligt att svalka sig. Däremot blev jag riktigt pigg igen när vi kom tillbaka till regniga Addis, och det måste jag säga kändes SKÖNT.

Idag har jag, pappa och Amanda passat på att göra lite sista minuten shopping (för deras del alltså). För första gången på hela tiden som de varit här kände jag mig riktigt pigg och glad så förhoppningsvis var inte resan alldeles för hemsk för dem.

Nu känns alltså livet lite bättre här igen. Jag tror till och med att vi kan lyckas bli klara med lekrummet och bildsalen i skolan.

Imorgon blir det antagligen bara lite internet och tvättning för min del. Mitt mål för dagen är att vila upp mig så att jag känner mig pigg och glad när jag går till skolan på måndag morgon. Tror ni jag lyckas? I sure hope so!

Sodore

I Sodore bodde massor med apor!

Idag fyller pappa år och detta har vi firat med lunch på New York och efter det shopping! Pappa och Amanda kom hit för ett par dagar sen och det var jättekul att se dem igen. Jag insåg verkligen hur mycket jag saknat dem och de har fått mig att inse hur mycket jag längtar hem. Jag längtar efter de små sakerna, som att gå på Ica Maxi och se hyllrad efter hyllrad fylld med god mat som INTE gör mig sjuk.

På tal om att vara sjuk så har min mage blivit bättre nu, men den är långt ifrån perfekt. Läkaren sa att det bara var någon bakterie infektion som kroppen själv ska ”laga” så förhoppningsvis gör min kropp det.

På onsdag åker vi iväg på retrit/camping med WSG. Det ska bli riktigt skönt att komma bort från Addis ett tag. Tröttheten har inte lagt sig fast jag var hemma i över en vecka på grund av min mage så får se hur allt blir nästa vecka. Vi har ju bara fem veckor kvar här nu och bara tre veckor skola (efter imorgon) så det kanske bara gäller att stå ut och sen sova ut ordentligt när jag kommer hem.

Ikväll blev det kladdkaka för att fira pappa lite till. Den blev riktigt lyckad, fast jag saknar grädden eller vaniljglassen… Oh well. Vädret har varit helt okej här. Regnperioden verkar ha börjat, men det regnar bara på eftermiddagen runt klockan tre och resten av dagen är det ganska så bra väder.

Hoppas Sverige bjuder på en varm sommar för er som är där hemma!

Ciao!

Amanda och pappa

Jag är inte helt friskt, men jag mår bättre. Inatt kommer pappa och Amanda hit så nu sitter jag upp och väntar och försöker hålla mig vaken.

Idag tvingade Emelie mig till läkaren och det visade sig vara varken tarmcancer eller äggstockscancer. Tydligen har jag bara någon bakterie som helst ska försvinna naturligt. Woho! Säger jag då. Jag hatar att ta mediciner så jag är glad och mitt lilla läkarbesök kostade bara 52 birr (d.v.s. ca 30kr). Efter läkarbesöket var det matlagning som gällde för mig och Emelie, eftersom Emelie bjudit hem en av lärarna från skolan och en till volontär som jobbar i WSGs skolor. Vi lagade lasagne som blev riktigt god och för första gången på nästan en vecka kunde jag äta mig mätt utan att behöva springa in till toaletten.

Nu ikväll kom Emelie med en lite lustig tanke: hur många människor här på jorden ligger för tillfället i en varm säng? Och hur många har någon att dela sin säng med? Vi började prata lite om det och kom fram till att det ju måste vara omöjligt att få reda på. Det kan väl inte vara möjligt att få statistik på alla jordens människor och deras sängvärme? Då måste man ju nämligen komma fram till om man ska räkna med alla de stackars människor som inte har någon säng att sova i överhuvudtaget och de som tvingas dela säng med sina syskon eller liknande. Vi kom egentligen inte fram till någonting, men jag tycker att det var en ganska så intressant tanke.