Nu är det bara en månad kvar tills jag åker hem och jag börjar bli stressad! Det är så mycket jag vill hinna med innan jag lämnar det här landet. Jag vill hinna äta på massor med restauranger en sista gång, jag har massor med saker jag måste handla, det finns massor med platser jag vill hinna besöka igen och framförallt; vi har fortfarande en hel del att göra på skolan. Nu har vi fått målarfärger så lekrummet måste målas, vi måste fixa klart bildsalen och jag vill hinna leka massor med barnen! En månad är ju ingenting, det är bara fyra helger. Panik! Sen kan paniken ha att göra med att en av oss vårens volontärer åker på måndag så jag känner hur tiden för min avgång också närmar sig. På lördag ska WSG ha avskedsfest för oss volontärer (lite tidigt för de flesta av oss eftersom vi har fyra veckor kvar) och det känns ju också sorgligt. Samtidigt som det kommer bli skönt att komma hem så kommer jag faktiskt sakna så otroligt mycket här. Detta är ingen nyhet för någon som läser min blogg så jag ska inte upprepa alla saker.

Idag var det activity day på WSGs skola här på Entoto så jag och Emelie var där och hjälpte till. Den här veckan är det ”African children week” så skolorna har lite specialprogram. Barnen på Entoto fick tävla, leka och ha ansiktsmålning. Jag hade min plats i ansiktsmålningen och det var riktigt kul. Jag fick måla massor med lejon, katter och blommor. Förhoppningsvis hinner vi ha en liknande dag på skolan där jag jobbar också. Efter allt lekande åkte jag, Emelie och Johanne (den norska volontären som åker på måndag) till Bole. Vi började med att fika på Lime Tree och jag märkte att servitörerna har börjat känna igen mig. Det är faktiskt lite trevligt.

Några andra som börjat känna igen mig är taxi-inroparna som kör upp till Shiromeda. Många vet var jag ska av (utanför mitt gästhem) och det är faktiskt lite kul. Det kommer jag också sakna!

Ikväll blir det mer Lost. Ciarán har skickat säsong fyra till oss så nu kan vi fortsätta igen efter ungefär tre veckors uppehåll.