Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag skulle aldrig ha överlevt här utan Emelie! Tack vare att hon fått mig att trivas så bra så har jag till och med börjat fundera på att återvända hit någon dag och fortsätta jobba för WSG.

Den här fredagen måste jag säga har varit riktigt bra. Dagen började med väckning klockan sex eftersom WSG hade sin ”mountain prayer” idag. Detta innebar att vi åkte upp på Entoto berget för att först be i några timmar och sedan äta (lite för torra) hamburgare. Bönen blev lite långtråkig efter ett tag, men det var ändå trevligt och predikan var ganska så bra.

Efter bönen åkte jag och Emelie iväg till Bole för att gå på bio. Tyvärr gick inte filmen vi ville se så istället bestämde vi oss för att tröstäta lite och sen tröstshoppa. Jag lyckades hitta en fin liten, blå klänning för ca 200 kr. Innan jag hittade den här klänningen hände dock någonting ganska så kul. Vi gick in i en butik och precis vid ingången stod en halv skyltdocka. Dockan hade någon slags kjol eller klänning och Emelie (rolig som hon är) klappade dockan. ”Vilken stor mage den har.” ”Jaha, det är magen, jag trodde det var rumpan.” ”Oj, det var det visst.” Efter denna lilla incident kunde vi inte sluta skratta så där gick vi från butik till butik och skrattade så vi grät. Detta var definitivt veckans skämt!

Bön

Trängsel på bilflaket på väg hem från berget