People just don’t seem to make an effort
Jag kan inte fatta att jag varit här I hela 93 dagar nu! Tiden har gått så otroligt snabbt, samtidigt som det ibland känns som att tiden sniglar sig fram. För tillfället känns allt riktigt bra här faktiskt. Jag trivs hur bra som helst i skolan och jag trivs bra med Emelie och de andra volontärerna på gästhemmet. Självklart är inte varje dag lika bra som denna, men man ska ju inte fokusera på de dåliga dagarna.
Igår hade jag en av de sämre dagarna. Dagen började med väckning redan 05:15 för att gå på bönemöte. Vanligtvis har jag inget emot att gå dit, men igår kändes det mindre bra. När vi kom dit var det ingen som översatte för oss så där satt jag i 1,5 timme och bara stirrade. Ja eller mot slutet översatte de EN sak för oss. Nämligen att en man från deras kyrka sålde lotter och de ville antagligen att vi skulle köpa det av honom. Tyvärr gjorde jag inte det eftersom bönemötet inte fått mig att bli på särskilt bra humör. Efter detta misslyckande fortsatte bara dagen att gå neråt så närmare kvällen var jag nästan gråtfärdig. Som tur är har jag helt underbara vänner här på gästhemmet så tack vare dem slutade min dag ändå bra. (TACK till er!)
I helgen blir det förhoppningsvis bio och kanske tacos på söndag kväll om vi känner oss pigga nog för det.