Lalibela, here we come
I fredags åkte vi till en liten stad här I Etiopien som heter Lalibela. Den här staden är känd för sina otroligt många klippkyrkor och den ligger ca 1 ½ timmes flygresa från Addis. Min och Emelies handledare från Sverige kom till Addis natten mellan torsdag och fredag så hon hann följa med, vilket jag är riktigt glad över. Förutom oss tre så följde även två Irländska volontärer med oss, vilket bara gjorde resan ännu roligare.
På fredag morgon hade vi väckning 04:30 och ca en timme senare var vi på väg till flygplatsen. Taxichauffören som körde oss tyckte nog tyvärr inte så mycket om oss eftersom han väl på flygplatsen blev av med sitt körkort. Vi hade sagt att vi skulle till Lalibela, så detta visste han, men ändå körde han oss till den internationella terminalen. När vi sa till honom att han kört fel försökte han vända vilket ledde till att han i ca 20 sekunder körde mot enkelriktat. Självklart såg en beväpnad vakt detta så han tog körkortet och vi fick gå till rätt terminal medan chauffören stannade kvar och kämpade för att få tillbaka sitt körkort (jag hoppas verkligen att allt löste sig för honom…).
Lalibelas flygplats var jättefint och fridfullt. Det kommer bara två flyg per dag dit och omgivningen runt landningsbanan är jättevackert. På flygplatsen fanns flera små bord med män bakom som försökte promota sina hotell, vi valde ett som heter ”Seven Olives” och tack vare att ”promotaren” inte fick tag på hotellet så lovade han oss ett jättebra pris på rum. Det var till och med så billigt att receptionisten på hotellet sa åt oss att inte berätta om priset för de andra gästerna eftersom det var så mycket billigare. Nu vet jag inte om det bara var ett försäljningstrick eller någonting, men om det var det så funkade det.
Eftersom vi landade i Lalibela så tidigt på fredag morgon så hann vi med en utflykt redan då. Vi åkte iväg med en minibuss upp till bergen utanför staden för att se den äldsta av alla klippkyrkorna. Den här kyrkan var 934 år gammal och faktiskt riktigt cool. Utsikten från bergen var också riktigt vacker och jag önskar verkligen att det är någonting alla skulle få se.
På fredag kväll, efter att jag hunnit ha ett litet samtal med Viktoria om livet här i Etiopien, så gick vi upp på kullen/berget bakom hotellet för att se solnedgången. Det var riktigt vackert, även om vädret inte var så jättebra. Dagen slutade i varje fall bra med middag på hotellet då jag åt chirru (MUMS!).