“We all love you.” En riktigt trevlig mening att få höra när man fikar med sina kollegor. Idag – under en liten fikapaus då lärarna på skolan ordnade en kaffesermoni för mig och Emelie – berättade de att alla på skolan älskar mig. Jag har fått höra förr att jag åtminstone inte är hatad, men idag fick jag veta att de tycker om mig eftersom jag anpassat mig så pass bra till deras kultur. Detta gjorde självklart mig riktigt glad. Jag var redan på bra humör sen innan och det här gjorde bara min dag perfekt. Efter denna information spenderade jag en hel del tid med eleverna då jag lät två jättefina tjejer fläta mitt hår.

Emelie nämnde en lite intressant sak för mig imorse på väg till skolan. Jag har inga riktiga vänner utanför WSG här i Addis och ändå vill jag komma tillbaka, varför? Det jag precis berättade tror jag är svaret. Jag vill komma tillbaka hit för Guraras elever och lärare. Varje sekund jag spenderar i skolan gör mig glad (oftast i varje fall) och helt ärligt känner jag inte att jag är klar här i Etiopien. Det är inte förrän nu jag börjat komma i in livet här. Största delen av tiden här har jag trivts bra, men inte förrän nu känner jag att det här skulle kunna vara ett preliminärt hem. Jag vet vart jag kan gå för att få en paus från allt och jag vet vart jag kan gå för att kunna njuta på riktigt av den etiopiska kulturen. Kanske dags att försöka hitta en ”I love Ethiopia”- tröja?