Nu har två hela dagar här i Addis gått och fast det börjar kännas bra att vara här så känns det ändå inte verkligt. Kulturchocken är verkligen stor. Här utanför Swedish Mission (där vi bor) är det väldigt fattigt, men fortsätter man bara några meter upp för berget så blir området bara fattigare och fattigare. Detta var det första jag reagerade på när vi vågade oss ut för första gången. Om man istället går ned för berget, ner mot stan, så blir området bara rikare och rikare. Det finns tiggare överallt, men antalet minskar ju närmare bland annat Hilton hotellet man kommer. Det är även en sak jag reagerat väldigt stark på. Det är hemskt hur dåligt vissa människor har det medan andra lever utan att behöva tänka på pengar som ett problem. Självklart kan man inte påverka var man föds och vi som är födda i till exempel Sverige har ofta en ekonomisk trygghet som inte finns någonstans. Det jag bara undrar är hur mänskligheten kunnat tillåta dessa skillnader att uppstå. Bara efter två dagar får man helt nya perspektiv på livet så nu kan jag bara undra vad fem månader kan ge mig och Emelie.

Allt är annars väldigt bra här. Idag har vi varit och besökt en av skolorna där en av oss kommer få jobba. Det var riktigt kul att träffa alla barnen och nästan direkt blev vi omfamnade av alla. En av flickorna gav mig till och med en puss! Så ser alltså verkligen fram emot att få börja jobba. Efter att ha sett hur mycket Johanna, en av de förra SALT volontärerna, gjort för skolan blev jag riktigt glad. Hon har verkligen lämnat spår efter sig i skolan och jag hoppas att jag kommer kunna leva upp till WSGs förväntningar nu när två riktigt bra volontärer lämnar skolorna.

Idag lyckades jag, Emelie och Johanna (en privat volontär) fixa medlemskap på ett bibliotek med internet. När vi skulle gå därifrån började det självklart spöregna och åska så lervägen som ledde till biblioteket var helt översvämmat. Där stod vi sedan i regnet, dygnsura och undrade vad vi skulle göra. Som tur var kom en tjej med paraply förbi och stannade med oss så att vi kunde få skydd. Efter ca 15 min körde sedan en bil förbi och underbart snälla som de var plockade de upp oss och körde oss enda till Swedish Mission. Etiopier är verkligen hjälpsamma så det finns en hel del positivt här i landet, även om klasskillnaderna är alldeles för stora (och de verkar växa…). Jag tror faktiskt att jag kommer trivas här och är riktigt glad över att jag har Emelie med mig. Nu är det dags för mig att sova. Imorgon ska vi besöka den andra skolan. Ska bli riktigt kul!